Allt händer på en gång.. Varför måste det göra det? Så jävla onödigt! Först av allt så har min farfar legat på sjukhuset, varför tänker jag inte skriva men det va inget allvarlig men ändå.. Skolan har börjat. Nu börjar det värsta, alla prov, läxor, förhör och nationellaproven.. jippi.. Bara det lägger stress på en och varför måste allt komma på en gång?! Det har alltid varit så för mig, antingen händer ingenting eller så händer allt på en och samma gång! Det är så jävla jobbigt ju, all press, ångest, stressen och allt!

Jag och Ricardo har ett år på måndag och allt lättar ju lite när jag tänker på det men sen blir det allvar igen.. Ibland skulle jag vilja bo hos han och bara krypa in i hans famn när jag mår dåligt och få gråta ut och bara känna hans kärlek och att han verkligen bryr sig om en och allt det där. Jag vet ju redan det men det känns så mycket mer när jag ligger i hans famn.. Nu kan jag inte göra det för att vi bor ändå rätt långt ifrån varandra.

Det värsta med allt det här är att i november kom min syster hem från NZ och har bara varit hemma i lite mer än en månad och det har varit så skönt att få ha henne så nära igen och kunna se henne i verkligheten utan att sitta vid datan eller något sånt.. Men nu på söndag åker hon igen.. fast till Frankrike. Jag är glad för hennes skulle och tycker det är skit kul och modigt av henne att hon vågar åka iväg i ett år till som aupair! Jag hade nog inte klarat det.. Varje kväll har jag gråten i halsen och tårarna i ögonen som bara väntar att få kunna komma ut. Jag vill inte gråta inför henne, jag vill inte göra det jobbigare för henne att åka än vad det redan är.. Det känns verkligen skit jobbigt, för jag vet inte vad jag ska göra.. Ska jag berätta för henne? Ska jag bara försöka hålla gråten inom mig tills hon åkt eller vad ska jag göra? Att berätta för kompisarna hjälper inte ett piss egentligen för ingen som varit med om det jag är med om verkligen förstår hur det är för mig eller hur jag känner och det är så jävla jobbigt! Just nu vill jag inget annat än att ligga i Ricardos famn och gråta medans han håller om mig och försöker få mig att må bättre.. Ska jag va ärlig så känns det ibland som om han är den ända som förstår mig och ibland känns det som om han förstår mig alldeles för bra, fast det  kan ju bara va bra för jag gillar att han förstår mig och jag älskar han över hela mitt hjärta men jag hatar att jag inte kan va hos han när jag ibland verkligen behöver han..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://paulinewalfridsson.devote.se/ Följ och kom gärna med förslag om vad jag kan skriva om ;) ...

Vad är det som händer? Något är fel.. Något händer.. Något som jag inte vet Jag är orolig Jag vill veta vad som händer Varför du beter dig så konstigt Få slut på det här lidandet nu ...

Jag måste plugga, men känner verkligen inte för att göra det. Känner mer för att lägga mig i sängen och sova så denna dagen kan gå snabbt så det blir måndag istället för denna skitsöndag.. Idag är det en sån dag som man bara vill glömma, bara gå och ...

Nu är jag klar med hälften av plugget för idag! Nu har jag bara engelska glosor och spanska glosor kvar att plugga in, men dem engelska är lätta så dem går säkert snabbt, men spanskan sviker mig säkert, men hoppas att jag kommer ihåg dem till imorn ;...

Hej allihopa!   Förlåt att jag inte bloggat men har inte haft lust eller tid, måste verkligen försöka få mer tid! Just nu sitter jag och dricker citronvatten och kollar på tv. Har puggar lite SO precis så tar en paus men borde egentligen fortsä...